mina ben var väldigt för understimulerade och det gjorde nästan ont i dom. så jag passade på att sätta på spotify på hösta volym och springa runt och dansa fjortisdans och 80-talsdans.

2 minuter efter jag började ringde papi. helt djävulskt anfådd var jag. som om jag hade sprungit ett marathon..

jag: ..... hallå..
papi: hej, det är pappa.
jag: ... aha, .. hej.
papi: du låter LIIITE anfådd. vafan har du gjort?
jag: ehh, jag sprang runt lite...
papi: haha, okeej. sprang runt lite..

fortsatt samtal om middag..

det är inte lätt att vara otränad. jag är bara glad att jag inte är smällfet på samma gång. ska börja träna när isen smält bort runt sjöarna så man kan cykla och gå utan att vara livrädd för att ramla hela tiden.