på tal om mitt förra inlägg så kan jag ju alltid berätta lite mer om att spela brännboll och vara just mej.

det är ganska skönt. för ingen förväntar sej nått av mej. alla vet att jag inte kan skjuta alls.

och läraren skriker "kom igen elin!" till en. som bara gör en ännu mer nervös över att sjuta.

för jag vill faktiskt hjälpa mitt lag. och jag hjälper dom ganska sällan när jag slår kasst och inte kan fånga och kasta bollar.

men det är inte det att jag inte kan skjuta, fånga och kasta. ärligt talat är jag ganska bra på det. men just det där när alla står och stirrar på en, det är DÅ det blir jobbigt.

när man är ute på plan och ska fånga och kasta bollarna är det värsta. vill verkligen inte ta bollen. för jag vet att alla kommer bli besviken. dom suckar säkert.

så därför försöker jag ställa mej på det stället där jag tror det är minst sannolikt att bollen kommer. men det är liksom alltid dit bollen kommer sen ändå. liiiiite synd.

sen när jag ska ta den så fepplar jag bort den först. får springa efter den, och sen ska kasta den till brännaren.

fattar ni att det skulle ta 3 av mina fail kast för att komma fram till brännaren.

är inte det liiiiite pinsamt ändå?